Vi som har jobbat länge med skärvätskor vet när det är dags att sätta in åtgärder för att hindra bakterier från att förstöra vätskan. Nya förutsättningar gör dock att vi måste ifrågasätta våra tidigare måttstockar.
Bakterier finns överallt och är generellt inte farliga i sig, beroende av vilken art det handlar om, koncentration samt exponering. Höga halter av bakterier i skärvätska kan däremot orsaka produktionsstörningar, korrosion, arbetsmiljörisker och kvalitetsproblem.
Inom branschen har man därför satt grön-gul-röd nivåer.
- 10^0 – 10^3 = Grönt. (10^3 är med tvekan godkänt för dricksvatten vilket ju är rätt ok).
- 10^4 – 10^5 = Gul - åtgärd behövs. Vätskan är inte hälsovådlig men det har funnits risk för snabb tillväxt till högre nivåer.
- 10^6 – 10^7 = Röd - akut åtgärd annars är vätskan utom räddning. Nu har vi nått riskabla halter även ur arbetsmiljöperspektiv och vätskan börjar förändras kemiskt och fysiskt.
Notera att eftersom det är en logaritmisk skala så är den röda nivån 1000 – 10 000 000 ggr högre än den gröna.
Varför har nivåerna sett ut så?
Hittills har man förlitat sig på en enda effektiv biocid i vätskan, så giftig att den nu bedöms farlig för människor att använda enligt nya kemikalielagstiftningen (men inte förbjuden ännu). När denna biocid har förbrukats i vätskan har konsekvensen varit en snabb tillväxt av bakterier eftersom övriga komponenter i vätskan inte har kunnat hålla mot bakterieangreppet.
Hur fungerar vätskorna nu?
Dagens bor- och biocidfria vätskor har ofta ingen enskild komponent som skyddar mot bakterietillväxt utan är formulerade så att flera komponenter i produkten i synergi skapar en god biostatisk miljö i vätskan (bakterier har svårare att växa till). Funktionen hos de moderna vätskorna är varierande men erfarenhetsmässigt ser vi att i de formuleringar där även pH och buffertnivå i biostatpaketet har höjts ett snäpp mot den äldre typen av vätskor fungerar bäst ur biostabilitetssynpunkt.
När en välformulerad vätska får bakterieangrepp kommer förloppet och konsekvenserna av det att vara helt andra än tidigare. Förutsatt att man har rätt koncentration så blir det oftast ett betydligt långsammare förlopp som i bästa fall kan justeras med pH höjare eller genom att öka koncentrationen lite.
Hur relevanta är de tidigare nivåerna?
Man behöver inte vara lika rädd för bakterienivåer upp till 10^4 och 10^5 som tidigare, förstås beroende på hur biostabil vätskan är i övrigt. I ny praxis som håller på att implementeras i Europa och i Storbritannien godkänner myndigheterna numera gränsen 10^4 (10 000) CFU.
Självklart ska man införa åtgärder för att hindra tillväxten, men undvik att tillsätta biocider i onödan bara för att få ner halten. Det är viktigt att se över hela systemet och utreda orsaken till bakterieangreppet.
Ny teknik kan ha en långsammare bakteriereduktion än biocider men är en mer långsiktigt hållbar lösning – både för medarbetaren och för produktionen.
Slutsatser
- Du behöver inte ha noll bakterier, det är nästan omöjligt och du törs utan risk kortsiktigt (en vecka eller två) ha bakterienivåer på 10^5 och långsiktigt på 10^4. Kommer du lägre är det bra men det kan kosta mer än det smakar att sträva efter en nollnivå.
- Med UV-teknologi får man ett långsammare tillväxtförlopp och långa böljande variationer på en konstant låg nivå.
- Ibland kan en logaritmisk skala vara missvisande. De två graferna nedan illustrerar samma bakterienivå beskriven i en logaritmiskt samt en numerisk (verkligt antal) skala.
(JÖ)
Kommentera